Hej Älskling,
jag är tillbaka nu!

Efter min vandring.

Jag har varit i mitt älskade Shangri La och vänt.

Och försökt fly undan demonerna en stund.

Det gör bara så jävla ont,
när man köper biljetten hem igen.

(Det är så långt bort att man inte orkar vandra hem också.)

När den tillfälliga exildrömmen vaknar.

Det gör faktiskt brutalt ont när man landar,
och öppnar dörren till huset.

Och man hoppas bara som fan att någon är där hemma,
och tar emot med en kram.

Trots att man så tydligt inser,
denna kram är man inte värd.

Men det tänkte man inte på,
när man slogs mot demonerna,
på Shangri Las slagfält.
och man trodde sig kunna vinna.