kvinnan går genom ängen

ljudlöst rör hon sig

ner mot havet, stranden

på huk, händerna utsträckta

hon låter vågor skölja över sina fingrar

handflator, handleder

hon reser sig långsamt

går längs stranden med blicken vänd mot havet

hon rör sig längre, längre bort mot horisonten

tills vi bara kan förnimma i våra

hjärtan att hon funnits

Havet har gömt fotspåren

vinden spridit ut hennes doft