All denna tystnad skrämmer mig
När vi inte hör eller ser
Alla förskingrade blickar och tankar

All denna rädsla tystar dig
När vi varken tar eller ger
Alla försummade läten och det bankar

Nej, vi hör aldrig det som inte tar
form och tvingar luften, att ge plats åt rum

för det outtalade som tvingas kvar
– denna olidliga smärta –
som tvingas utstå med att vara stum