Djup i mitt innre stänger jag in,
alla de bilder från den tid du var min.

Små lappar med kärleksord de knöcklar jag ihop,
dit där bilderna falnat och tystat mitt rop.

I ett valv med sju lås finns nu minnet av dig,
den djupaste kärlek som nu fattas mig.

Sju är de nycklar som jag i världen spridit ut,
i hopp om att vår kärlek för alltid är slut.

I murens grund kartan till dessa jag har murat inne,
och bakom den byggt ett valv för ro i mitt sinne.

Tomhetens röster håller mig nu vaken om natten,
för mig ut i mitt mörker till kartan och skatten.

Låt finna de nycklar till låsen de sju,
trots smärtan av minnen låt mig finna dem nu.

Ge mig den värme jag fann i din famn,
låt dina läppar åter viska mitt namn.