Januari månad och än är det länge kvar tills jag får mitt sjukbidrag. Kallar det för ett bidrag för det är så lite av inkomst jag får från Försäkringskassan. När allt är betalt har jag nästan inga pengar kvar. Dessutom har det varit jul och allt. Fyllt jämna år också men det var jag tvungen att tacka ifrån mig. Inte går det att ha kalas när nästan inga pengar finns kvar!

Tur att jag bor ensam i min lilla etta. Lägenheten är gammal och bör rustas upp men det klarar jag inte av. Tillräckliget med pengar har jag inte heller. Hyresvärden är enormt snål och lyssnar aldrig på sina boende. Det är bara inkomster som räknas in och då säkert med ett leende på sina läppar. Den där Gösta som hyresvärden heter är att bra på säga ett nej så att man inte frågar om renovering något mera.

Det är kallt och dragit i min etta också. Det innebär att min värk blir ännu mera än vad den annars kanske skulle ha varit.

Innan värken kom till min kropp stickade jag mycket. Varje ledig stund jag hade efter arbetet åkte stickningen fram. Det var fullt överallt med olika stickade plagg i huset som jag då bodde i. Jag stickade och gav bort till mina vänner. Jag stickade på beställning för att få inte lite extra pengar. Tur att jag har kvar varma koftor och sockar sedan den tiden när det blir för ruggigt kallt där jag sitter i min ensamhet i denna lilla etta.

Något som jag kan är att fantisera och då fantiserar jag stort och så stort att jag nästan tror att det är sant. Dagdrömmer om att en dag då ska jag minsann sitta i en fin lägenhet med tillräckligt av värme. Sitta i min ärvda gungstol och då på den fina ranan som moster Gudrun vävde i sina underbara färger. Gunga stillsamt och titta rakt in i den öppna spisen och känna hur mjuk värme smeker in min värkbrutna kropp. Blunda och resa ännu längre bort i mina tankar.

Resa till fjällen och äntligen få göra det där besöket när allt glimmar av guldgult. Alltid drömt om att få se hösten och dess rikedom till fjälls. Tänk att sen få följa med i en helikopter och flyga över fjälltopparna och ropa till av hänförelse när en helt ny värld öppnas inför mig. Kornblåa sjöar i kontrast mot gyllengula fjällbjörkar, myrar, olika mossor med mera. Där under oss springer den stora älgen och där borta är det minsann en björn. Detta är verkligen som att vara i himmelriket med att se allt detta inför sig.

Måste erkänna att jag har en last. Det är att spela på Lotto. Spelar bara en gång i månaden på ett system för femtioåtta kronor. Denna last är bara ett måste och många gånger har min mage fått kurra extra några dagar när pengarna har tagit slut för Lotto ska bara lämnas in en gång per månad.

Det är dessa åtta siffror som jag har på mitt system. Tre, sex, tolv, nitton, tjugotvå, tjugosex, tjugonio, trettioett. Det är en stor högtidsstund när resultatet meddelas nitton och femtiofem lördagar på teve. Jag sitter som klistrad och följer varje bolls rullning upp till sin utloppsbana. Besvikelsen är lika stor varje gång. Fast när jag vinner den minsta slanten är jag glad trots allt. Det blir en extra liten guldkant till min tillvaro.

Nu bar det sig inte bättre än så att jag gav bort mitt system i julklapp till min syster. Har man som jag knappt om pengar men ett stort hjärta ger man ändå något av det man har. Så klart att min bortskämda syster tackade med ett litet hånleende i mungipan för denna julklapp. Kan inte förstå av vi båda systrar blev så olika! Vi kommer båda från ett arbetarhem där alla fick lära sig tidigt att dra sitt strå till stacken. Fast det hade min syster glömt fort när hon gifte sig med en adlige greve.

Satt framför teven och inför lottodragningen nu på nyårsaftonen som har varit. Nykokt kaffe och med en skinkmacka i min hand följde jag med i den spännande lottodragningen. Rätt efter rätt och jag inser snart att min syster har kammat hem en stor pott av pengar på systemet jag gav till henne i julklapp.

Rusig av glädje är jag. Kroppen hettar och jag fryser ibland. Tårar rinner nedför kinden av sann glädje. Nu äntligen har jag gett min syster något som hon kan vara glad för.

Ringer glädjestrålande och berättar om detta men min syster, har inte tid för mig. Det pågår en stor fest i deras eleganta och stora villa. Tackar avmätt tyst och lägger sen på luren.

Chockad sitter jag där i min ensamhet. Har min syster så gott om pengar att hon inte ens blir glad när storkovan ges till henne på detta sätt?

Förlorar mig själv in i fantasin. Dukar upp bordet med festligheter. Låter varje granne i mitt hus komma in till mig för att smaka på allt gott som finns. Torsten får spela dragspel och Lisa får sjunga. Tant Olga kan spela munspel. Det kommer att bli trångt men vi kommer alla att rymmas.

Somnar med ett leende på läpparan där jag sitter i min nötta och tygslitna soffa. Drömmer ljuvliga drömmar och allt handlar om tacksamhet och att dela med sig.

En ilsken dörrsignal hörs på dörren långt borta i min dröm. Signalen vill inte ge sig och jag vaknar upp med ett ryck. Går och öppnar dörren och där står en kille med min lottokupong. Din syster hälsar och tackar och vill ge tillbaka din kupong nu när hon har vunnit. Jag tackar och stänger dörren tyst.

Orkar hon inte ens ringa och tacka själv eller att komma förbi? Är denna fullblodsegoist verkligen min syster. Svar: Ja.

Hennes man greven hade stora skulder och deras hus var intecknat så alla pengar gick till det. De har fortsatt att leva sitt liv som vanligt och låtsas aldrig om att de har vunnit något. Min syster tittar fortfarande ned på mig och tycker att jag inte hör till henne och hennes familj.

Själv funderar jag på om blixten kan slå ned på samma ställe två gånger och då menar jag att mitt system kan vinna igen?

I alla fall har jag mina drömmar kvar och kan sväva ut i de blå med dem. Tacksam för att jag kan vara tacksam och inte ens det minsta av avundsjuk för vem vill leva det konstlade liv som min syster lever.

Nu ska jag gå ned till den lilla spelaffären här om hörnet av mitt hyreshus och lämna in mitt system. Kanske kan jag vinna mig en liten slant så att jag kan köpa hem lite goda och extra stora räkor. Det vore lyx det!

14 januari 2016