Den blodröda månen är på ena sidan av himlavalet medan älvorna dansar samba i sina regnbågsfärgade kläder på den andra sidan av himlavalvet.

Tunna sjok av älvors vertikala trådar med horisontella inslag är effektfullt. Samtidigt som magiska ljud lyfter kjolarnas prassel från mörk himmels fägnad.

Det är inte bara en människa som lockas ut för att se utan det är hundratals som lockas till att skåda in i stjärnbanerets mysteri.

Trollbunden står jag där och bara sugs in av överjordiska krafter. Allt har en förklaring men det vill jag inte veta något om i denna stund.

Månen gungas mellan två spindelvävstunna trådar. Den vackra prinsen försöker nå sina vackra dansande damer med att sätta fart på sin mångunga.

Nästan så att jag hör norrskenets damer ropa att ingen kan ta oss för vi är här och vi är där.

Silverklingande ljud hörs från spindelns hetsiga vävande för månen kommer att bli tyngre och inget får gå fel.

Kuttrande skratt hörs som eko i den kalla mörka höstnatten. Jag är med om något som jag aldrig har varit med om förr.

Alla vi är deltagare i en sannsaga som sker över milsvidd himmel och avstånden är helt utsuddade så att många får deltaga i detta mystiska fenomen.

Mångubben får ingen puplik och inga tjusande damer och kastar argt av mångrus i våra ögon. Mörk är natten återigen utan sina magiska dansande ljus.

@ Ann-Britt Berglund gäller foto och text

15 september 2024