Jag dog som du men visste ingenting.
För att jag var tom och tomheten tog mig.
Jag vet mer. Än dig.
För att du vet inte mycket.
Jag sjöng en sång som handlade om allt.
Om dig och mig. Som vi var.
När vi fortfarande levde här på jorden
tillsammans med dom där.
Du och jag levde ju
vi var två av miljarder.
Vi levde som vi levde och inget mer om de.
För allt som vi gjorde var på våra villkor
ingen bestämde, vad vi skulle göra.

Bara du och jag.
Vi levde i en tid då ingen var som vi.
Vi var så annorlunda.
De förstod sig inte på oss, vi var från en annan tid
och inte idag förstår dom bättre.
De våga inte vara annorlunda eftersom att media berättar
hur du ska vara men om du våga vara. Dig själv.
Så kan du leva ifred
eftersom du vågar som ingen annan gör.
Varför tror du världen ser sådan här ut.
Vi levde för oss själva. Du och jag tillsammans.
Tills en dag en utav oss dog. Inget lätt beslut.
Jag ångra det så mycket.
Varför skulle du dö och varför skulle ja leva?
Jag fatta inte den logik som säger sig vara Gud.
Hur kan en gubbe bland molnen bestämma allt?
Dom fattar ingenting.
Hur kan dom tro på det?
finns det några bevis
eller är allt bara ett skämt.

Jag tror att jag är en utav dom som vågar vara annorlunda.
Förr var det ett brott men idag är det så grått och fint,
ingen brott något mera, allting är så fritt.
De säger att vi lever i en fri värld
hur ska den kunna bli detta när alla regler finns ändå
kan någon få mig att fatta detta här.
Jag tacka dig ödmjukt för dina visa ord
men jag tror att jag hellre skapar mina egna regler
som vi gjorde en gång för så länge sedan. Du och jag.
Vi levde tillsammans som ingen kan.

Arnela Arre Kurbegovic (2016 - 01 - 14)