Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vådan av att vara syskon

Det ligger en gammal kvinna i sängen.
Fridfullt och klädd i vitt vilar hon
med händerna knäppta på bröstet.
Hon dog under natten, 97 år gammal.
Vid sänggaveln sitter hennes storebror,
förstummad, och har svårt att förstå.

När en bår rullas in och kvinnan
som varit hans syster i 97 år lyfts över
på båren och rullas ut ur rummet,
tar han tag i sänggaveln med ena handen
och reser sig upp, som om han tänkte säga något.

Men inga ord kommer ur hans mun.

Han står så, stilla, i några sekunder
med handen kvar på sänggaveln
och ser båren rulla ut ur rummet.
Sedan sätter han sig ner igen,
fortfarande lika tyst.

Så gör vi ibland, vi människor;
reser oss häftigt för det ofattbara,
bara för att det inte finns
något annat vi kan göra.

Sedan sätter vi oss ner igen.
Också det för att det inte finns
något annat vi kan göra.




Fri vers av Persson
Läst 247 gånger
Publicerad 2006-04-28 10:09



Bookmark and Share


  Yvonne Vigstrand
Oj vad jag känner igen detta efter alla år inom vården och i det privata livet......mycket bra skrivet!
I denna stund stannar tiden.....

Kram Yvonne
2006-04-28

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Du beskriver det så ömsint och accepterande - att det verkligen inte finns något annat man kan göra. Gillar hur du låter detta med att inte kunna göra annat gå igen. Tycker att detta är en utmärkt text som det inte behöver petas i. Den känns nästan prosaaktig, nästan tidningstext - men också mycket, mycket poetisk.

Grattis! Och stort tack för läsupplevelsen som jag verkligen inte skulle vilja vara utan!
2006-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Persson