Klockan på väggen slog
Likt ödets klocka
Den lämnade en kompakt tystnad
Du var tyst
Jag var tyst
Endast klockans tickande hördes

Hur vill du?
Du bröt tystnaden
Jag tvekade
Vad ville jag?
Jag tänkte att du skulle svara
Vad vill jag?

Jag drog på svaret
Jag visste att det måste sägas
Antingen av dig eller av mig
Jag ville inte vara den som sa det.

Det gick inte längre
Vi båda kände det
Ingenting var det kvar av oss
Det gemensamma var borta

Jag vill gå, svarade jag
Det vill jag också, sa du
Det var över
Ensamma igen
Klockan slog
Det var dags att gå