Jag har vandrat omkring
öster om eden
förlorat mig i gåtor
vilsen, kall och ensam
som sparven i regnet

jag har famlat omkring
i min skuggas ljus
där någon sa att jag
hade gjort något fel
men jag kunde inte
känna någon skam

Vi måste lämna stan
med första bästa tåg
du kan vänta på mig här
men jag tänker inte komma tillbaks

Det smyger fram ett långsamt tåg
öster om en plats kallad eden
omkullblåst men stolt
talar trädens enkla språk,
så länge vi andas finns det ett hopp

En främling talade till mig om frihet,
om ens egna hjärtas röst

han hade smakat en annan mans frukt
och när man är som honom
och hon redan har upptäckt det
och hon senare säger att hon
kommer älska honom tio gånger mer

det är ingens ensak om hon gör.


Och vad var det han sa till dom?

Han sa:

Vissa män är födda rika, vissa män är födda fattiga
och rakt in genom mitt hjärtas visdom så for det en pil.


Det är inte roligt
att i miljarders spillror förgås
att i ekvatorns piskande epicentrum dö ut
för att få leva ett liv utan kärlek,
ett liv utan dig.

Du har ristat in ditt namn
på insidan av min kropp
och jag behåller gärna smärtan,
varje blodsdropp.

Vi kommer alltid tvätta oss
i smutsiga vatten, älskling
för ingenting verkar blir rent,
inte ens efter en lång natts vila.


Jag lade ner min kärlek i ljuset
du skulle ha sett alla dom sakerna
min skugga gjorde
det smutsiga och det vansinniga,
rädslan och smärtan.
Men, allt försvinner nu,
snabbare än röken från det här gamla tåget
och det är ingens ensak vart det ska.