Jag är mjuk
Och du är hård
Men du förstår
Vad jag behöver

Det är inte rädslan att bli ensam kvar,
ensamma kan alla vara

Det är inte dina starka armar
de som håller mig bättre än någon annan
Det är inte hur du i din iver alltid
för vänster hand till pannan

Det är inte din näsas kontur
när du vänder dig bort i tankar
Det är inte din ärliga blick som glöder
och säger mer än din mun behöver

Det är inte din ödmjuka intelligens
som omedelbart lugnar allt
Det är inte hur din osjälviskhet
driver bort det som känns kallt

Det är inte hur du går mot orättvisor
hur ditt hjärta också för svaga ömmar
Det är inte dina vackra drömmar
hur du synar tillvarons sömmar

Det är inte hur du ur mig lockar fram nya sidor
hur du inspirerar varje dag
det är inte hur du gör allt till ett äventyr
en resa som ingen av oss styr

Det är inte din mjuka vänlighet
som döljer stora passioner
Det är inte hur du tycks längta efter mer
och har modet att eftersträva det


Det är hur du tycks älska livet,
fast du sett dess skick
Och kanske litet din klara blick

Så, förstår du nu?
du är väldigt viktig för mig
och nej, jag tänker inte ge upp om dig

Vill ju vara din
Loglady forever