Spiran i skyn
vid trappan väntar du, främling
med de vackra ögonen
fast du huttrar promenerar vi
längs lamporna vid Nilen,
över torget där allt vänt
ända till min port tar du mig
fast trafiken stannar för oss
kysser du mig, biter min läpp

jag kan inte sova på hela natten
åtta timmar med dig förändrade mig
mitt hjärta slår lite för fort igen

Vi gör det igen en vecka senare
jag biter din läpp, yr av öl
någon skriker okända ord
vi satt kvar i
allt och om universum

Du hittar mig i metron
jag följer med dig ända hem
till hemmet med så många mattor
så bekant, har jag känt dig förut?

jag lägger mig i din säng
jag lutade mig mot din axel och såg upp på stjärnhimlen
där var en försiktig kyss, en arm kring mig
i din säng glömmer vi snart att
The Force Awakens
du är det största jag sett
du stryker min rygg i sömnen

Du får aldrig röra mig utanför hemmet
på balkongen, morgnar spanar du efter grannar
drar ändå dina lockar mot mig för att kyssa dig
dina läppar är nu oemotståndliga

din tunga pressar sig mot min
den pressar mig
suger tag i mina vårtor
biter min hals röd

Du väntar utanför mitt kontor
jag vill känna din doft du doftar
du doftar det jag vill
du säger att din telefon är avlyssnad
förresten
du lovar att kyssa mig i två timmar
imorgon, då får jag fästa min hand i dina lockar

i solljuset är du oliv
klar blick som ger mig kårar,
sliter under naveln
gult med bruna fläckar
som skratt och allvar

jag är ung och idiotisk (men du också)
Mittemot mig står du i mörkret
gatan du har koll på omgivningen
jag måste fortsätta röra på mig
det är det enda sättet det lätta sättet
att undvika förhållanden
du tror inte på dem mer, magi finns inte
(du har fått mig att tro igen)
tre veckor till på din kontinent

jag vet att du svarar varje gång jag ringer
du säger mitt namn
du rullar en cigarett med filtret i munnen
du pratar om filmen vi nyss såg
jag ber dig spotta, dina ord blir en klump

du stirrar in i mina ögon och jag är svag för din blick
du säger idiotiska saligheter om mitt hår
jag är lite förtjust i ditt också faktiskt
du undrar hur det ska gå när jag åker
härifrån jag ser en tår gå ner för din kind
du skyller den på månen

Jag står på ett tak i Kairo omgiven av sandfärgade hus
husen tar aldrig slut under den vita fullmånen
du doftar gott så jag kysser dig du håller midjan
moskén ropar för morgonbön ekot når mig
ekar emellan oss
det är tusen år
du håller mig som tusen år
vi går in gryningen

du dämpar de hårda stötarna
det här landet ger mitt liv
du tycker jag är ömtålig
jag smyger in min hand i din
önskar vi kunde krypa in i mumiens kista
varför tvivlar jag på allt

Vid ett gatukök gatukök
Alla dessa gatukök
Rinner en tår ner min kind
Röker en, torkar näsan
Jag försöker men kan inte
Orkar inte vara glad den kvällen
Du är också trött

du masserar min rygg men kan inte
ingen kan kontrollera
händerna, tankarna
ner för mina lår in mot mig
jag glömmer allt mitt strunt
du får mig alltid att prata
du tar min fot i dina händer
(jag är en idiot)

vi möts igen på gatan
där det luktar ladugård
du skrattar åt det du kan alltid skratta
vi tar de mindre gatorna mot stan
på en gränd måste jag säga förlåt
jag trodde du var glad men
du blir ändå gladare
de små fåglarna i hjärtat sjunger en sång
och jag köper en croissant
borde inte men tar din hand

Jag väntar vid Tahrir, stadens hjärta
en ljusröd molngata i väster, öppen sky
jag märker knappt att dina armar tar mig
springer i din hand genom rondellen

vi ligger på en smutsig matta
iskallt inne
så många gånger, vi skrattar
för du skrattar alltid
på gott och på ont
ibland ser du färger jag inte kan se

Du står utanför mitt fönster
vi har rusat genom hela stan
min rygg var för hårt fäst mot dig
filmen för fängslande
nu ler du fånigt med telefonen i handen
jag hör din röst i min telefon
det är förresten samma modell
samma färg
vi har samma födelsemärke i armhålan
spelar upp din röst, du skrattar
jag skrattar
men tystare, hela vagnen ska inte höra
en övning i farväl
tåget rullar söderut

Jag säger
jag åker på lördag
du frustar till, andas ut
tyst
försöker ta in det
du smeker min kind när vi skiljs
i dokki den kvällen
Jag säger
Ska kasta tallrikar på dig innan jag åker
(bättre att krossa porslin)

jag orkar inte
så du tar min hand och leder mig ut ur tunnelbanan
ger mig en juice
tar mig till nästa destination, andra vänner

du låter mig äntligen betala halva notan
kyckling, tahini, shisha
vi pratar politik på gatan
egentligen gnäller vi bara
men så har gamla förhållanden
förstört oss, visst på likadana sätt
jag är yr av tobak måste hålla dig när vi går

du har en fånig crush,
dicaprio.
så jag vill se titanic
men din hand går
längs min hals läppar efter
jag sitter ovanför dig när
du når din max
och rose sprider ut sina armar
i den sista solnedgången

vi gräver letar
hittar det inte
bara andra gamla böcker
en isande frostig vinter

bland det första du någonsin sa mig
Cairo is magical
allt skimrade ännu så jag höll med
du visade mig så mycket magi, liv
magin i den knutna staden
din blick var alltid magiskt magnetisk
men så försvinner också du
under mig i en sandstorm

Du bär min dumma tunga kappsäck
nerför trappan också till min bil
stannar
vi står still
din blick bränner mig försöker släcka elden med mina tårar
du tror att vi kommer att ses igen
jag vet att det är sista gången du stryker min kind
kysser dig två gånger till
på en gata i Kairo

Du klarar av det här landet för att du ännu kämpar
jag önskar att du slutade kämpa och kom till mig
i Sverige kastar ingen stenar på dig

någonstans på vägen blev jag rädd
rädd att förlora dig