På stolen i köket, som vanligt
Fast ovanligt
Sitter jag och läser en diktsamling av en Willy
Trots att det var över 40 år sen
Så känner man, jag, han
Ganska likadant
Det singlade en bit aska
Landade på mitt nakna lår
Trodde det var glöd
Men det var det inte
Ett lugn

Läser ett par sidor till
Såg ännu en bit aska
Som grå fallande snö
Är lugn
Men det sticker, bränner till
Det var glöd
Jag stirrar mest på bokstäverna
Och tänker att just så känns det
När något är lite för nära inpå
Och allt för långt bort
En stickning ett brännande

Så jag funderar på vem han egentligen var
Den där Willy
Vem det egentligen är
Den där jag