Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Idag är uppmaningen att skriva något kring ordet "dölja". Jag kopierar in ett avsnitt ur ett pågående romanprojekt. Nu är dialogen uppbruten, lite mera. Bättre?


Det privata rummet

Dottern förstod att det hade hänt något i sin mammas inre. Vad kunde hon ju inte veta, men sedan hennes pappa avlidit fanns ju ingen återvändo. Inte konstigt om hon också längtade efter en man. Det var ju länge sedan de skiljdes. Hon hoppades bara att detta nya inte skulle störa den allmänt goda ordningen i deras familj. Så hon tänkte dammsuga mammans sovrum. Hon hann dock inte långt innan hon hittade en gammaldags klänning och en del andra kläder som inte alls motsvarade det vanliga i hennes lådor och garderober. Porrdetaljer! Det var hennes första tanke när hon såg de typiska maskeradprylarna, och undrade om eller snarare hur hon skulle agera. Mamma, fyrtiofem år på sexäventyr? Var det vad som gällde nu? Vad hade tagit åt henne? Men samtidigt insåg Linda att hennes mammas liv utan man var känslomässigt svårt. Hon fortsatte att fundera i dessa banor när hon i all välvilja fortsatte att dammsuga sin mammas sovrum. Fast hon blev allt argare. Blir man sådan när man blir äldre och kommer i klimakteriet? Hon ville vara försiktig, men tyckte att hon borde påpeka det och ringde till sin mamma. Det hon hade sett var högst främmande saker, och hon gick kanske på lite mera än hon tänkt sig från början.

 

  • Hej det är Linda. Alltså, … jag tänkte dammsuga ditt sovrum idag. Vad gjorde du … hade du för dig … i går kväll egentligen? Peruk och en enorm klänning. Massa underkjolar och konstiga smycken.
  • Kan du hålla tyst ska jag berätta, så du inte behöver snoka.
  • Jag snokar inte! Vad heter han?
  • Ja, som du förstår, jag är kär upp över öronen igen. Jag övernattade hos honom.
  • Å fan! Låg du med honom?
  • Å fan!!! Så du går på! Fattar du inte att jag också är en människa av kött och blod. Men säg inget till någon enda än så länge.
  • Det här ska jag berätta för brorsan!
  • Nej!
  • Jo!

Lisa var nu tyst en stund. Hon hade lagt märke till en skärpa hos Linda som hon inte hade sett förut. Vad skulle Jocke tänka, om han fick veta. Han hade aldrig sagt ett ljud om sin relation till kvinnor, men hade känt dofter i hans rum och även sett fotavtryck av en kvinna i gräsmattan utanför hans fönster.

  • Tänk dig för lite! Du är ju också kvinna. Har du inte lärt dig något av livet med pojkar? Vänta åtminstone några dagar, jag behöver samla mig.
  • Varför?
  • Har du och Jocke pratat sex någon gång. Detta som jag råkat ut för har slagit ner som en blixt. Men nu vet du vad det kan handla om när jag har börjat jobba kvällar igen. Inte bara när det är bokslutsdags.
  • Råkat ut för! Jag blir alldeles matt. Men du hedrar inte pappas minne precis. Har du haft många karlar sedan ni skilde er? För resten, jag har aldrig pratat sex med Jocke, bara lite om hur vi kvinnor ser på romantik. Men han har någon tjej på gång tror jag.
  • Ok, då vet du mera om honom än jag. Nej, ingen annan karl, inte en enda, men nu går du in på saker som man inte fråga om.

Efter detta var Linda tyst en stund. Lisa märkte att hon ville säga något och väntade. Det kändes som att hon skulle gå på igen, och Lisa bestämde sig för att försöka avrunda samtalet på ett bra sätt. Så kom det.

  • Värst så pryd du blev, då! Vad hade ni för orgier med den här klänningen? Berätta!
  • En annan gång. Kan du inte lova mig detta? Att inget säga till någon enda. Snälla!
  • Ok, då. Men vad heter han?

Avledning, avledning! Vad fan heter karl’n? Klarar jag av det här? Måste försöka. Hon kom nu på sig själv med sin upphetsning. Hur den hade kopplat bort allt annat. Hade hon burit sig omåttligt dumt åt? Men det fick hon fundera på sedan. Gravid var hon väl knappast? Å, så hon njöt vid tanken på hur natten hade varit.

  • Han är fantastisk på att spela fiol. Och han hade glädje av att jag har tagit upp mitt pianospel igen.
  • Gubben Noak?
  • Var inte taskig!
  • Vad heter han?
  • Pelle….
  • Pelle vadå? Ligger du med folk som du inte ens vet vad dom heter?

Nu härsknade Lisa till. Anfall är bästa försvar, säger man ju ibland.

  • Pelle! sa jag ju! Är det här nåt jävla förhör? Du har fått ett förtroende, och det här ska skötas med diskretion.
  • Diskretion, sa du. Det låter nästan som prostition, eller vad det heter.
  • Hör du, min kära spann vatten. Det är verkligen inget ovanligt att man träffar folk som man fattar tycke för, och vill utveckla sin relation med. Jag har varit skild i snart fyra år nu, och pappa fick hjärtinfarkt och dog för elva månader sedan.
  • Tre år!

Här får man inga lättköpta segrar. Men det är ju inte det väsentliga. Hon måste få Linda att förstå. Lite obalanserat tycka-synd-om prat, kanske, tänkte Lisa.

  • Mig vill ingen ha, som kvinna, men det skiter väl du i!
  • Vad är det för gatumusikant du har raggat upp. Berätta lite om honom.
  • Hördö du! Han spelar i symfoniorkestern! Och kan komponera också.
  • Jag hörde lite, när det ringde på vår familjetelefon. Jag trodde det var till mig. Nu börjar jag undra på allvar. Varför låg din nya mysdress och ett par guldskor kvar på golvet på jobbet när du åkte hem igår? Så måste det väl ha varit?
  • Hur mycket hörde du?
  • De två första meningarna, sedan lade jag på. Jag är inte den som snokar. Jag fick ju dina sms i natt också, och är inte dum i huvudet. Förstod… eller antog att du hade fått nattliga problem och har faktiskt fantasi. Jag tänkte hjälpa dig lite med städningen därför. Städet har ju dessutom blivit sjuk.
  • Trodde det handlade om inbrott i din skola, först. Ok, då. Kan vi enas om total diskretion och att jag är väldigt kär och vill utveckla kärleken. Snällt om du dammar lite också. Det gror ju igen alldeles för mycket annars.
  • Suck! Ok. Jag säger inget. Killar kan vara väldigt jobbiga ibland. Varför har de inget tålamod?
  • Jag struntar verkligen inte i hur du har det med pojkvänner. Du vet väl att du alltid kan komma till mamma med dina bekymmer. Oavsett vad det är. Dina bekymmer är mina bekymmer.
  • Jag är oskuld. Ska man vara det när man snart ska fylla sjutton?
  • Kan vi ta det i kväll. Oroa dig inte för det. Jag måste jobba nu. Kram på dig lilla gumman.
  • Lilla gumman! Ska du säga. Men kram då. Och i kväll ska du väl jobba igen…

 

 




Prosa (Kortnovell) av erkki
Läst 412 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-01-27 22:04



Bookmark and Share


  Ljusletaren
Låter otroligt att en flicka på sjutton år anklagar sin mamma på detta sätt. Fast vet jag?!?!
Reagerar också på att man är äldre och klimakteriet då man är fyrtiofem år?!?!
Sedan att tjejen berättar för sin mamma att hon är oskuld?!?!
Texten är annars välskriven och fin/ kram

2016-01-28

  Ljusletaren
Årtal ska man skriva ut och det har jag påpekat för dig flera gånger.
Så här skriver man väl inte?
" Porrdetaljer? undrade hon kring de typiska maskeradprylarna,"

Ser väl bättre ut så här: "Porrdetaljer" undrade hon osv.

/kram
2016-01-28

  Nanna X
Ser bättre ut efter ändringen. Men jag saknar fortfarande talstrecken...
2016-01-28

  Nanna X
Känner igen scenen från förut. Många poänger i dialogen, slutet sitter bra.
2016-01-28
  > Nästa text
< Föregående

erkki
erkki