Jag är rädd för det tysta
det ordlösa
det oändliga
det som får två själar att älska varandra intensivt
men ändå dela dem isär

jag är rädd för mörkret som gömmer sig i mina dagar 
det som först höjer mig till skyarna
för att sen låta mig brinna i mitt eget paradis

Jag är rädd för längtans mjuka hand
som smeker mig så sött
men ändå dräper mig med sin saknad

Jag är rädd att möta mina inre demoner
när styrkan och hoppet har lämnat mig
och gång på gång bli offer för mina begär

Jag är rädd för att känna din andhämtning,hjärtslag
och ständigt känna din närvaro
men aldrig kunna vidröra dig

Jag är rädd för att leva
men också rädd för att dö