Stigen leder ner till morgonljuset
faller rakt på det slumrande sommarhuset

ljummen vind från havet
med nostalgisk sång
våra sinnen vaknar till liv
från doften av uppspolad tång

vågornas varslande porlande brus
drar sig tillbaka till sitt eget hus

fiskaren guppar eftertänksamt
ute på havets vals
mannen rengör begrundande
altandörrens fals

måsarna skränar sorgefritt förbi
fiskarna finner sin egen melodi

barnet sticker ner sina fötter i sanden
kvinnan plockar snäckor, värmer dom i handen

Vi följer så gärna stigen till morgonljuset
till det trygga glädjande sommarhuset

men låt oss stanna, till efter morgonljuset
och för en tid bosätta oss i sommarhuset

låt oss sova, bredvid havets dånande djup
låt oss varje morgon skåla, i livets stärkande sup

låt oss glömma vägen tillbaka
för har vi verkligen så mycket att försaka