Ett självständigt barn
det var vad dom sa
klarar sig själv
leker ensam i timmar
gnäller knappt något alls

men kunde dom skilja
självständighet
från själslig ensamhet
och det själsliga vemodet

eller var det bara deras sätt
att anspråkslöst frånsäga sig
sitt vuxenansvar, självisk manifestering
genom ord förklädda i egenberöm, lathet
uppvisad genom rättfärdigandets
naiva falskhet

och vem försöker inte framstå
som självständig i sådant sällskap
för vem vill dela sin ensamhet
vem vill blotta sitt själsliga vemod
under dessa förutsättningar

en självständig ungdom
det var vad dom sa
lugn och tystlåten
går sin egen väg
klarar sig bra för egen hand

men kunde dom skilja
självständighet
från själslig ensamhet
och det själsliga vemodet

kanske var det bara deras ointresse
för en sällsam själ, deras rädsla
för att se en bit av sin egen dolda
särpräglade karaktär, som fick dom
att frånsäga sig sitt vuxenansvar

och vem försöker inte framstå
som självständig i sådant sällskap
för vem vill dela sin ensamhet
vem vill blotta sitt själsliga vemod
under dessa förutsättningar

ett självständigt jag
det är vad jag är
trivs bäst i min ensamhet
sköter mig själv
begär inte mycket från andra

men kan jag ens skilja
självständighet
från själslig ensamhet
och själsligt vemod

eller är det bara mitt sätt att blunda
för att slippa se hur det verkligen är
min rädsla för min egen skörhet
i andra människors närhet
min innersta önskan att bli sedd
för den som verkligen är jag