Han var sen till gläntan
hon hade väntat ett tag
han hade sprungit sista biten
kände sig andfådd och svag

dom sa inget till varandra
ingen ville tala
den mjuka mossan lockade
till avslappnande dvala

doften från marken
var påtagligt sinnlig
hon kände sig varm
och så väldigt kvinnlig

han hörde en koltrast
komma med sång
oj vad hans skrud
plötsligt kändes trång

bäckens svalka
kom väl till pass
där lät dom sig kylas
i sin födelsestass

fast detta var fordom
finns gläntan än kvar
och kvinnan och mannen
är nu mor och far