Det pressar, hetsar, stressar,
stjäl anda, dagar smälter in i varandra
tusen ord, etsade i fingrar, läppar och linser
om och om igen utan andepauser

Men någonstans i virrvarret
klockan två en söndagskväll
spelas Mozart i mina högtalare
och orden, de gör mig säkrare

På att det är i dem jag bor,
törstar kunskapen likväl som konsten
ty jag är inte den jag var igår-
nej, orden skapar någon som förstår

Förstår hur världar byggs, murar rivs,
hur tungor kan bygga slott av grus
hur ondska bekämpas på rätt vis
hur kunskap är konsten av vår tid

Så när Mozart slutar spela,
låt mig bygga dig en värld av grus,
stödd av böckerna jag älskar,
med ord som ej räds någon gud