Du använde mig
kanske för att du trodde jag skulle få dig att glömma
att du var trasig
jag hade varit skadad sen innan
men när du lämnade fotspår
i mitt rum
i mitt huvud
i låtarna jag lyssnade på
på Gullmars tunnelbanestation
och på Ace
var det svårt att tänka på något annat

Det var när du lämnade som du gjorde mig fullkomligt trasig
det var då bägaren tippade över
jag blev som du
och det har inte gått att vända tillbaka
jag har försökt att fylla tomrummet
men jag skapar bara tomhet hos andra nu

Nu ses vi igen
och vi vet att det finns andra personer med i bilden
jag vill ha dig, men inte likt förr
och vi tänker lika
vi är bara subsitut för varandra
för något eller någon vi inte längre har

Vi kommer aldrig vara tillräckliga för varandra
men det gör inget