Skränaren skrävlar, skroderar och skryter

några ord han byter, skrockar och bryter sviskon från träden

  mogna blåmoddiga

krossar skalet med tänderna, fram väller rött fruktkött

  och safter, röda safter

  rinner så ner över händerna

  skriker några okvädingsord

 till skatorna  som skränar  och hackar i köttet

högt uppe i sviskonträdet

skallige mannen signalerar  i kråksången

kraxandet irriterar och enerverar

 stipulerar krasst frist

  innan krevering ,  med  hyttad näve

skrävlaren överlägset  besegrad av kråkor

 stegen framåt mot trädet klänger,  korgen  kränger

ramlar  så sviskonen på marken

  tystnar förlägen,  tappar ord och mumlar

    kråkorna  skrattar hjärtlöst