... så oändligt långt bort ...

Hur mycket du
betytt för mig
under hela mitt liv
smärtar innerligt
i såväl kropp som själ
när jag påminns om
att livet är alldeles för kort ...

Det gör ont
att behöva ta farväl
när distansens perspektiv
på din egentliga frånvaro
under hela mitt liv
endast skänker 
mig ett oklart avskedsalternativ ...

Din själ 
har redan sedan 
en för mig okänd tid
lämnat din kropp
och passerat alla gränser
om än vi ännu har kvar
en hel del av 
våra gemensamma referenser ...

Du finns dock för alltid
kvar i mitt inre
och föder tankar och funderingar
som det kommer att ta tid
för att ge ro i mitt sinne
innan du blir en del
som vilar i frid i mitt minne ...

Tänker lite till tröst
som så
att du nu får full frihet
till att på astralplanets schema
införa dansen i alla dess former
som ett genomgående tema ...

Så tills vi möts igen
hoppas jag du sätter 
lite piff, fart och fläkt
på den astrala tillställningen,
min älskade moster och vän ...

R.I.P.