Får ingen ordning på skrivandet. Jag bara skriver. Allt jag skriver kommer att försvinna om datorn kraschar. Vill jag det? Lägg över skiten på en sticka då. Ingen läser. Ingen läser på riktigt.

Pratade med henne, den där finska poeten, som bodde i byn några veckor. Jag berättade att jag skriver men inte fått publicerat något av vad jag skrivit. Hon skrattade gott och länge. Mellan skrattanfallen fick hon fram att hon minsann var flitigt publicerad, recenserad och belönad för sin poesi – men ingen läser vad jag skrivit. Hon sa att huvudsaken är att Du skriver. Jag skriver.

Det är inte sant att jag inte är publicerad. Några svenska tidningar tog in mina debattartiklar där jag polemiserade mot SD i Sverige om deras rasism. I Danmark är det hopplöst för danskjävlarna tar inte in något som är skrivet på ett annat språk än Danska.

Stundom förefaller det som om dagens unga författare kunde ha `Utsikt i min navel` eller med `Huvudet i min navel` som gemensam rubrik på allt idioterna skriver. Som om världen likt en strimma glimmrande tingelingstoff fallit ner i just deras lilla titthål. Om man inte får det senaste navelluddet beskrivet så kommer det något annat skit som kunde vara ” I perspektiv av min senaste paraplydrink`.
Sur – onejdåintejaginte. Trött kanhända. Jag är så jävla gammal att det har jag rätt till. Trött på att allt jävla självständigt tänkande tycks ha upphört och ersatts med trådar som aldrig blir till härvor och trassel. Bara vackra nystan.

Roger Karlsson