Ensidigt bekräftelsesökande utifrån t.ex. förhandsuppfattning, övertygelse eller favorithypotes verkar vara ett ofta förekommande tankefel (se t.ex. Pohl (Ed), 2004; Reisberg, 2010) och ställer till mycket trassel, inte minst i utredningssammanhang.

Om man ensidigt söker bekräftelse på ett påstående, så undviks dels alternativa påståenden och dels sådant som talar emot det aktuella påståendet (falsifierande evidens). Det är ofta inte logiskt möjligt att hävda att ett påstående är sant, när man underlåtit att undersöka om det finns sådant som talar emot påståendet (se Popper, 1959). Det är ofta nödvändigt att eftersträva att falsifiera påståendet för att se om det kvarstår efter sådana ansträngningar.

Vi söker ofta bibehålla våra föreställningar genom att selektivt och ensidigt söka uppgifter, minnen och argument. Genom att undvika sådant som talar emot kan vi ofta behålla våra föreställningar eller gynna våra intressen.

I vissa fall, när helt avgörande uppgifter föreligger, krävs inte sökande efter falsifierande information. Om jag t.ex. prövar hypotesen att min nyckelknippa ligger i min bil och går dit och finner den där, så behöver jag inte leta på några andra ställen. Att jag hittat den är avgörande bekräftelse.