Basfrekvensfel (se Bar-Hillel, 1980; Reisberg, 2010) innebär att man ignorerar vanligheten eller har felaktiga föreställningar om vanligheten hos fenomen, felföreställningar om verklighetens natur. Ett fenomen kan därigenom komma att bedömas som anmärkningsvärt eller som evidens för någonting.

Det förekommer även ett omvänt basfrekvensfel (Wennerholm, 2001). Anta t.ex. att en läkare vet att patientens symtom är förknippade med två sjukdomar av vilka den ena är hundra gånger vanligare (dvs. sjukdomarna har mycket olika basfrekvens) i den aktuella befolkningen. Under sådana omständigheter skulle det vara mycket förvånande om läkaren anser den sällsynta sjukdomen vara den mer sannolika diagnosen. Anta som ett annat exempel att inbrotten i ett bostadsområde så långt de klarats upp i 95% av fallen begås av svenskar och i 5% av fallen av invandrare. Om en person i området drabbats av inbrott och vet sannolikheterna men ändå starkt misstänker att en invandrare har begått inbrottet, så ställer vi oss frågande till den bedömningen med anledning av basfrekvenserna.

Om man i bedömningen på dessa sätt går tvärsemot rådande basfrekvenser talar forskarna om omvänd basfrekvenseffekt (”inverse base-rate effect”). Både experiment och praktiska erfarenheter pekar på att fenomenet förekommer. Det förekommer olika teorier om vad det kan bero på. Kanske kan det som är sällsynt dra till sig mer uppmärksamhet. Det kan även tänkas att en persons bedömning påverkas av mentalt lätt tillgängliga erfarenheter, t.ex. att något framhävts i samhällsdebatten. I det sista exemplet ovan kan t.ex. den inbrottsdrabbade personen ofta ha hört att just invandrare begår mycket brott eller personen har t.ex. främlingsfientliga idéer. I det första exemplet kan läkaren ha nyligen läst om den sällsynta sjukdomen eller vara på jakt efter egna fall av den.