från gråaste asfalt till totalt vit

på bara någon halv minut

likt horisontellt störtlopp

blåste våren om, täckte otäckt långa gångbanan

med gnistrande februari

i hjärtstannande kåtslag

sprutade ingen hagelskur

föll likafullt kulor av mjuk frigolit

sin odrömda snö

mot glödheta bröst med ihjälfrusna fingrar

smälter inte i första taget

ditt skratt nästan

överraskad av rävgrisen

uppfallen från vakendraken

dog april en gång till