Det kan göra för ont att längta

när bröstet vill sprängas
när jag inte orkar mer
vänder jag mig bort

jag lägger på lugnet och drar glömskan över ögonen
det gör för ont

när det är lönlöst att längta blir hjärtat tyst
drömmarna dör strypdöden

det är bäst för dem

Livet blir fattigare men det går att uthärda
somliga dagar är riktigt fina
och glömskan är en drog

bara ibland spritter det till bakom revbensgallret
av en melodi eller en doft
tyst nu
allt går över
med tiden
var klok