Du ligger på sängen, andas in den tomma röken.
Det luktar bränt, smutsigt och frögiftat...
Jag hör alla texterna i låten om att hon skrek "vår tid är kommen"
Men om tiden fanns är den redan förbi.

Du äter inte, sover inte bryr dig inte alls.
Jag tror du vill att jag ska bry mig så du ser.
Jag vill öppna dina ögon när du ler...

Ser du nästan samma sak... eller vänder bort din blick...
Vem vill se att någon som bryr sig gör samma saker själv.
Allt jag säger är ett eko av den röst jag aldrig hör.
Den finns aldrig där för mig när jag behöver...

Vill bara höra någon säga, att jag ser allt som du gör
Att jag har tappat bort mig själv liksom alla andra...

Varför bry sig om någon annan, när du struntar i dig själv?
Har du tappat allt det där som en gång var du?

Jag bryr mig för jag vet, att det finns för lite just av det...
Jag kan strunta i mig, vet det lönar inte sig...
Jag kan gå sönder och jag vet, ensamheten följer mig

Det som varit är förgånget, och det ska aldrig stå kvar här än...
Saknad är det enda man har kvar...