Jag har tappat tråden
Jag har inga ord
Jag skiter i alla dom goda råden.
Jag är för evigt bortgjord!

För jag föll inte när jag skulle falla
Jag vände om innan min väg tog slut
Men jag bleknade, och det vet nog alla
Att det är rädslan som finner vägen ut

Och att vara rädd är att vara feg.
Det är att krympa som person.
Men att backa ett antal steg.
Är en naturlig reaktion.

För jag föll inte när jag skulle falla.
Och inga känslor står i lågor.
Alla brinnande drömmar är nu kalla.
Och sanningen finns i mina frågor.

Flyg medan vingarna bär
Landa på marken innan det är för sent
Och allt som du ännu är... det försvinner, inget illa ment!