Jag såg en tid passera, en tid då mitt liv var ingenting värt.
Det hade varit så allt för länge, och det finns fortfarande någonstans där...
Jag har glömt det nu, det är inget att minnas men där glömskan tar vid känns det tomt.

Jag kunde höra tystnadens brus, när inget längre hördes mer än så.
Förr så skrattade jag åt döden, förut fanns det skäl till att kunde göra det.
Jag har sagt det förut och jag säger det än, "skynda att flyg medan vingarna bär"