... alltemedan
jag i nattens omslutande 
stjärnbetströdda mörker
liksom tidigare nätter
även denna finner ut
att jag gått på grund ...

... numer 
väl medveten om
att jag till slut
kommer att få mig
åtminstone en liten blund ...

... innan den 
kommande dagen
påminner mig om
att oavsett vad
gårdagen mig ej gav
och allt som ej blev av ...

... är det tid
igen för fortsatt övertid ...

Ty om inte annat
så för min egen sinnesfrid
är det dags att börja om
än en gång ...

... oavsett hur
just denna dag 
visar sig vara till sin natur ...

Det är vad nattens
spridda stjärnljus
låter mig förstå 
nu som då ...

... att vägen mot framtiden
är irreversibelt enkelriktad
utan hänsyn till mina behov
och inkluderar ej
någon returbiljett för mig ...

Så för att nå mina mål
finns det bara en riktning
jag kan välja att gå ...

... den som leder
tiden genom natten
till gryningen 
som dagen bjuder in ...

Dagen som
jag själv avgör
huruvida jag
verkligen vill
att den ska bli min ...

Men dagen är kort
och även om 
den imorgon börjar om
på nytt ...

... står tiden ej still
och snart nog
är även morgondagen
en del av den tid som flytt ...

... utan att ha lämnat 
någon som helst garanti
för att jag kommer få
uppleva den dag som ännu ej grytt ...