Jag minns.

När vi försökte cheka in på Hotel Pennsylvania.

Mitt emot Madison Square Garden.

Där Henke lirade.

Och rummet var inte klart.

Vi var lite tidiga via Bryssel.

Vi drog en cabbe från JFK.

Och vi såg Manhattans skylines expoldera emot oss.

Annika var trött efter flyget.

Så hon ville bara sitta i lobbyn och slacka lite.

Så hon skickade ut mig på 7:de avenyn på Manhattan.

För att köpa lite chips, vatten och öl.

Och jag klev rakt ut på Manhattan.

Och jag försvann fullständigt.

Igen bra idé!

Att skicka ut Tompa i New York.

Med tanke på hur min hjärna fungerar.

Jag gick gata ner och gata upp.

Och glömde mig själv.

När jag såg fönsterputsarna i sin korg.

På typ 83:de våningen.

På glasfasaden till någon skyscraper.

Jag frågade NYPD var det fanns en liquor store.

Fan!

Det var ju poliser överallt!

Förbannat trevliga dessutom.

De gula taxibilar susade förbi.

Brandbilarna susade förbi med sirener och ljus.

Och längst bak på dessa brandbilar jag såg,
vajade den Amerikanska flaggan.

Och de hade en sticker på bakluckan som sade.

”We Support our Troops!”

Jag har ju själv varit i Afghanistan.

Och snackat med dessa killar.

I sina Humvees.

Med farliga vapen ovanför takluckan.

Jag dog givetvis återigen.

Mina intryck från denna första promenad.

Är evigt cementerade i min hjärna.

På något märkligt sätt,
så hittade jag tillbaka till hotellet.

Med en platspåse full med snacks, vatten och öl.

Och Annika frågade mig oroligt.

”Vart fan tog du vägen?”

Jag sade bara mycket nöjd.

Att jag bara irrade runt på Manhattan en stund.

Och blåste ur min rastlösa hjärna en liten stund.

Som jag brukar göra i alla världens städer.

Vi fick vårt rum.

Som kanske inte var det bästa jag upplevt i världen.

Men när jag drog upp persiennen på rummet.

Så dog både jag och min fru.

För precis utanför.

Stod Empire State Building.

Upplyst i Manhattas kvällning.

Och vi hörde NYPD:s sirener ljuda.

Och vi båda visste,

Innan resan ens hade startat.

Att vi måste tillbaka.

To the big apple.

Vi drog någon dag senare.

Ner till piren där vår helikopter.

Skulle ta oss över Manhattan.

Vi såg New Jersey och allt.

Brooklyn.

Harlem.

Och vi gled fint över Central Park.

Dock var Coney Island för långt borta.

Piloten frågade oss var vi kom ifrån.

Och vi sade.

Sweden.

Han svarade med en nice Connecticut accent.

”You Swedish guys seems to be god people!”