... allt emedan
kvällsmörkret redan
helt eller delvis dolt
det mesta av 
vad ögat förmår att se ...

Snart har
de allra flesta
runt omkring
kommit till ro
släckt ner
och är på väg till
varthelst 
drömmarna vill ...

Natten omsluter
och vakar över
allt och alla
oavsett 
vad allt 
och alla var och en 
så behöver  ...

Men för en del
som i sin singularitet
är lite så där som jag
blir nattens sömnlöshet
en tid då ingenting 
förmår distrahera 
alla känslor, tankar 
och funderingar
som stör och omöjliggör
att få komma till ro
då sinnesfrid
kommit att bli 
ett fjärran 
allt mer främmande ord ...

Stjärnhimlens 
små otaliga vackra ljus
strör lite tröst
som får fantasin att vakna
vilket hjälper till 
att en abstraktion
av den jag saknar
inom mig skapa ...

... som inte alltid
men ibland sprider
en outgrundlig värme
i mitt bröst ...

Nej, natten 
utan dig
som för mig är ämnad
är ingen tid 
som tilltalar mig ...

Du fattas mig!