... så där
alldeles ensam
som jag känner mig
i den närvarande frånvaron
av dig 
jag vill ...

Dig jag är
så där alldeles
innerligt ämnad för
och som mig
lika starkt vill ...

I gryningstimman
växer min längtan
och inom gror hoppet ...

Hoppet om
att en dag snart
kunna få berätta
om hur underbart
det var 
när morgondimman lättat
och jag äntligen fick 
se och känna dig
så där alldeles
nära, tätt intill mig ...

Och ej längre behöva
känna denna 
innerliga saknad
som jag känner
var kväll jag somnar
jämväl
var morgon jag vaknar
utan dig ...

Dig som så innerligt 
mycket fattas mig ...