Jag kom som en sommaräng
intensivt röd som vallmon och
oskuldsfull blå i ord och handling

Nyfiken och frågvis sökte jag
svar på allt mina ögon såg och
mina öron hörde.

I min värld fanns inga staket
och gränser.
Snart nog blev jag medveten om
att det fanns rätt och fel.

För att få tillträde måste man få
en stämpel mitt i pannan.
Ett kastmärke, alla visste färgen
även om den var osynlig.

Man såg sin färg i bemötandet.
Rangordnad efter titel och klass.
Gruppen stärktes genom smicker
och ritualer. Den som var chef
såg till att ingen gick över gränsen.

Förlöjligandet, skitprat och integritets
kränkningar för att behålla positioner
var det som höll samman gruppen.
Överträdelser straffades med utestängning.

Valet var slav eller fri och ensam

Så gick jag på frusen mark, utan skor,
blåfrusen i ett kyligt klimat.
Tände stickorna och förundrades över
ljuset och värmen som för en kort stund
ingav hopp.






Ljuset fanns för evigt brinnande i mitt hjärta
och behövde inte speglas av någon annan.
Jag var ingen slav utan en fri själ.

Barfota i vinden bland vallmo och blåklint