... att sorgsna
smärtande tårar
lyckas tränga sig fram ...

... först när
allt det som varit
ej längre är ...

Ibland det är
lite svårt att förstå
när vi äntligen
kan slappna av
helt utan tvång och krav
och märkt helt bestämt
att vi mer än stundom
kan känna något som gör oss glad
och att vi även 
kan le och skratta med
när vi möts av eller får höra ett skämt ...

Förstå att det smärtande, sorgsna
undangömda förträngda 
på något sätt och vis 
just därför kan passa på
att smita ut 
när vi är som allra säkrast
på att det som en gång var
det förflutna hör till ...

... bakom de dörrar
till det förflutna
vi ju redan 
sedan länge 
armerat och stängt ...