Enligt Nationalencyklopedin har sedan länge i europeiskt tänkande förekommit en rädsla att människans natur håller på att försämras. I 1800-talets samhällsdebatt sågs den s.k. degenerationsfaran som ett viktigt problem. Den brittiske arvsteoretikern Francis Galton skapade begreppet eugenik, dvs. idén att förbättra människan som art genom biologisk förädling. Intresset för eugenik spreds och tog sig politiska uttryck. I t.ex. Tyskland kom eugeniken att sammansmältas med rasbiologiska idéer och fick inom nazismen legitimera övergrepp och mord på mentalt sjuka, homosexuella, zigenare, judar, slaver m.fl. förment asociala element (se ”Illustrerad vetenskap” nr 6/2007). Nazisterna bedrev även ansatser till att avla fram idealmänniskor.

Från början av 1900-talet och fram till kännedomen om nazisternas massmord var intresset för eugenik eller rashygien, som det oftare kallades, stort i Sverige. Riksdagen inrättade med bred politisk uppslutning 1921 ”Statens institut för rasbiologi” och senare kom den stränga steriliseringslagstiftningen 1941 som också tillämpades fram till 1976 (i Sverige steriliserades ca 63.000 personer). Tanken var att individer med defekter inte skulle få fortplanta sig.

Från forskare har enligt Nationalencyklopedin påtalats att
”Någon biologisk degeneration, vars motmedel eugeniken utgett sig för att vara, har aldrig kunnat påvisas, och det finns inte heller någon anledning att tro att den existerar”.

Det har även påtalats att den mänskliga arten omfattar så många individer att framkallande av någon avgörande förändring skulle kräva en orimlig arbetsinsats (och med vilka metoder?!). Det bör även påpekas att många mänskliga egenskapers variation i stor utsträckning är miljöbetingad.

Som framgår av evolutionsbiologen Björklunds (s 221ff) diskussion om de genetiska svårigheterna så torde eliminering av dåliga genvarianter vara omöjlig då de i flertalet fall inte visar sig utan ligger dolda. Björklund hävdar att ett grundläggande problem med rashygien är att man underskattar förekomsten av dåliga genvarianter (s.k. alléler), som ger upphov till sjukdomar eller andra problem. Han konstaterar:

”En selektion mot individer med ”fel” anlag är därför ineffektiv, och antagligen sitter vi alla med någon eller några ”dåliga” alléler, vilka vi inte vet och heller inte kommer att veta något om.”

Björklund påpekar även att enda sättet att undvika att dessa dolda genvarianter framträder är att ”undvika att nära släktingar får barn med varandra”, vilket är vedertaget inom den mänskliga arten (kusingiften dock mindre lämpligt).

De rashygieniska idéerna var och är ett uttryck för mänsklig klåfingrighet och kontrollpsykos och var i ljuset av dagens vetenskapliga kunnande felaktiga.
Vad gäller idéer om att t.ex. vi svenskar inte bör beblanda oss med människor från andra länder eller kulturer, så har dessa inget stöd inom genetisk och psykologisk forskning. Det är sedan länge känt inom genetiken att genetisk olikhet ökar livskraften hos avkomman, inte tvärtom. Genetisk variation är viktig för artens överlevnad.