snön föll en natt och jag med den. mjukt men ohejdbart. liksom plötsligt. tomt. välbekant. som om du var en doft och jag en not av magnolia. hastande över daggen innan dagen smälter under oss. dina händer med veckad hud. spår av berg du bestiger. min lukt omsluter dina nagelband. och det råa i diset över mitt hus. över lådan jag gör till min. över föremål som får mina initialer inristade med en nyckel till mitt vindsförråd. vyer och töcken. paradis jag aldrig sett. askar jag inte öppnat. fingertoppar jag inte slickat än. så stiger rytmen ur jorden. jag röker en första och sista cigg på en balkong jag aldrig haft och en ruta i rymden är allt jag får av dig. sköra slemhinnor och hur jag omdirigerar det som kan bli vårt liv. sorterar din hud. vandaliserar mitt känslocentra. manövrerar i korta drag. korrigerar dig i mig. kalibrerar och markerar. svettas hopplösa minnen över det som kan bli vi innan jag klämmer handen i bakluckan. så makalöst du lyfter mot taket. en zeppelinare på kant. en botten mot himmelsblå bakgrund och så mina foton i köket. hon vars skratt jag är halv utan. han vars väsen jag aldrig tycks fånga. dom vars liv en gång var för varann. sorlet från mina vener. stearin jag droppar över magen. siffror jag glömmer och blyertspennor med nersliten spets. du är vacker när du är i mig och jag är överallt men inte där för jag kan inte finnas för dig när jag en gång brunnit ut. jag ser dina vägar och droppar i kanten. staketpinnar jag rycker upp och kastar efter hundarna. alltingets litenhet i en skugga jag ännu springer ifrån. han var ekot av en tid jag vill fånga. han var dunkel och kristall. och jag blev vaxdocka och physalis. smälte och ruttnade i trådkorgens botten. flagor av mig under hans säng. partiklar av hud jag lämnat i hans hår. i det minsta. av det största. är jag utslängd ur hans levernes hus. ur hans hjärtas pub. ur minnets rotlösa väntrum. liggandes med benen mot jorden. med knäna under hakan. ständigt vaken. värnlös. undrandes. blir jag än i någons våld. förblir i hans handstils konturer. hans nyckelknippas rassel. hans allt och ingenting. och jag saknar honom i dig. ser din puls slå upp och ner. banka skiten ur mig och jag återvänder för det djupa i din röst. famlar tillbaka för stunderna när din hand hårdnar om mina lockar. vill älska det självklara i dig men jag har tappat manualerna. vrängt längtan ut och in. funnit ut. förlorat allt. jag har tappat upp ett bad. simmat utan delfinerna. rivit min eksemhud mot sanden. och han minns mig inte längre som jag vill och jag vet det när du ler mot mig. och utan åtrån i hans ögon. utan kall vägg mot min rygg. utan hans mjukhårda knogar vet jag inget mer och jag ger dig näsblod och noll. tappar tryggheten i marken och plockar skärvor vi synar tillsammans. och hur du ger mig allt du kan. hur du visslar när jag skälver och smeker när jag fylleskakar. hur du ler när jag klär av mig väntan och möter dig på perrongen. jag är överkörd och borttappad. vidgad och rädd. men ser du på hela mig. sveper blicken runt mig i morgonrock och knyter hårda frottéband runt mig innan mörkret smälter och vi blir korn. så är jag din att behålla. din att slicka från asfalten. din att vara i när snön landar.