reflektion- först bodde vi under himlen

vi var utan väggar...

vad betydde detta för känslan av gränser...

Inom denna sfär

jag vet vad längtan är

Utan sfärens existens

kanske finns det ingen gräns

ensam fann mig i främmande rum

blev modfälld och stum

längtansrymden expandera

varför jag stilla fundera

exisfären liksom explodera

det var så främmande strort

tiden, av alla intryck, gick fort

tankarna grumlades ibland

missade fotfästet

kom aldrig i land

Längtansrymden hade blivit

likt ett stort svart hål

som inte känslorna tål

stängavknappen slutade fungera

till slut orkade jag inte mera

dikter försökte jag deklarera

men som med alla andra försök

kom detta Längtansrum in i en krök

i hög fart - pang! skadan gick ej att reparera

men jag fann i detta rum

att väggar kan tala

Jag förblev icke stum

orden som en källa skvala

präntade ned min vers på ett ark

vek till en pappers svala

öppnade fönstret och ordet nådde mark

en slags magi hade gjort mig stark...