Bara så där

Kan livet ryckas ifrån en

Bara så där

På ett ögonblick

Där ovanför står folk
Långt bort i ett grått töcken

De pratar
De springer

Allt går så fort

De trycker
Sticker mig
Letar reflexer
Letar efter smärta
Letar i blodprover
Letar i stora maskiner
Letar i blindo efter ett svar

Säger jag mig själv
”Jag fick ju bara migrän som gick över på ett ögonblick”
Min arm slutade att fungera
Min fot hamnade i en isvak
Så farligt kan det inte vara
Alla får ju migrän ibland
Säger jag

Tittar på min fot
Som inte längre gör som jag vill
Jag har ingen som helst kontakt med den längre

Doktorn sa till mig
Jag måste lära mig gå igen
Ta små små steg
Ett i taget
Få min hjärna att lära om sig

Alla andra på avdelning
Gav mig en dunk i ryggen
För att jag klarade mig så bra som jag gjorde
Det var ju bara min fot togs ifrån mig

Fick inte hela mitt liv raserat
Kan ju tala
Kan skratta
Kan krama

Kan visserligen inte hitta rätt på mobilen
För jag fick aldrig tillbaka finmotoriken i handen
Den tror jag lättast kommer att komma förbi
Det går ju att säga
”Förlåt att jag ringde fel”

Så skört
Livet är
Innan visste jag att man inte skulle ta det föregivet

Nu efter en stroke
Det är inte sånt som bara händer äldre

Måste jag göra ännu större förändringar