Jag kände dig väl
du resliga tall
din sköna karisma
men före ditt fall
nu en främling
en hög med timmer
belyst med sorg
i solens skimmer

Min vän i gläntan
du var så stark
mitt barnaminne
en båt av bark
där ån flöt fram
gav själen mig ro
jag fick av din kärlek
och hoppfulla tro

Jag kände dig väl
och din starka gren
nu är du inget
där i solens sken
du ligger utslagen
som jag en gång
när svårmodet var
en historia lång

Min vän så ståtlig
en själens frisör
du gav allt ditt bästa
när jag var skör
så kom katastrofen
naturskövlingens kval
och du föll offer
för egoismens val

(Copyright © ULJO)