... när naturen
och vi själva
vare sig vi
den älskar eller ej
får det väsentligaste
att åter vakna till liv ...

Våren är 
alldeles underbar
för dem som ännu har
ett inte allt för 
eroderat känsloliv kvar ...

Emedan
den är
intet annat
än ett veritabelt helvete
för dem som ej
längre någon tilltro 
till livet har kvar ...

Ty för dem
är våren den tid
då behovet av 
allt det som våren hör till
vaknar till liv
bara för att fullständigt förstöra
varje liten gnutta av 
väl artifisciellt upparbetad 
acceptans 
ägnad att ge sin sinnesfrid
åtminstone en liten chans ...

För mig 
är våren 
alldeles underbar
på alla sätt och vis
när du som är
den dig jag söker finna
i mitt liv
inger mig hopp
om att du kanske, kanske
snart en dag eller natt
kommer att vara här hos mig ...

... så där alldeles 
nära, tätt intill
för att du vill
älska med mig
och få bli älskad 
så som bara jag
kan älska dig ...

Men förutan dig
är våren 
så ock för mig
ett helvete på vår jord
vilket ej kan beskrivas i ord ...

... och i det närmaste
vad jag då känner 
borde ställas till ansvar
och dömas för försök till mord ...