... är inte så mycket
sådant som kan hända
eller redan är på väg att hända
så länge jag vet vad som är på väg ...

Men ovissheten 
är stundom skrämmande
då jag ej vet vad som komma skall
och då heller ej vet 
vilka handlingsalternativ jag har
kvar när jag får veta vad ...

Det jag är mest rädd för
är rädslan i sig ...

... inte så mycket
min egen rädsla
för den har jag
lärt mig att hantera
under åren som gått ...

... men andras rädsla ...

Ty när människor
hamnar i situationer
där de behöver
ta in och lära känna
nya sammanhang
med ännu ej
kända deltagare
händer det lätt 
att osäkerhetsfaktorn tar över ...

Det väcker rädslor inom
som i sig begränsar möjligheten
till att verkligen våga
gå in i och lära känna
det nya sammanhanget
och den eller de nya aktörer
som de möter i situationen ...

Gärna ser man det
som ett problem 
för den som när rädslan
i den aktuella situationen
men 
det kan bli och vara
ett väsentligt större orosmoment
och anledning att känna rädsla inför
för den okända aktören ...

Utifrån egen erfarenhet
av att drabbas av andras rädslor
är just rädslan i sig
det som är allra mest 
skrämmande för mig ...