... är verkligen
ett behov 
som är livsviktigt för mig ...

Men jag har ju
mina älskade barn,
någon säger till mig ...

Ja, de är ej
blott bara 
livsviktiga för mig
De är själva fundamentet
till mitt liv utan konkurrens ...

Men barnen 
och den som är
ämnad för mig
är när det gäller kärleken
båda lika livsviktiga behov för mig ...

Om än de utgör 
olika dimensioner 
så är de jämväl 
på samma nivå ...

Något som många
synes ha väldigt svårt att förstå ...

Men tack och lov
vet mina älskade barn
att oavsett 
så älskar jag dem allra mest i Univsersum 
nu som då och för all framtid ...

... och än mer är de trygga
i vissheten om 
att ingen kan bli den rätta för mig
som inte också tycker om 
och bryr sig om dem ...

Någon reagerar starkt 
när jag uttrycker det här
då den tycker det är helt fel
om man låter barnen styra över
i vem man får bli kär ...

Understryker då
att mina barn inte styr över
vem jag älskar och tar in i mitt liv
utan snarare uppmuntrar och vill
att jag ska få älska och bli älskad av någon
som verkligen får mig att må bra ...

Därför att de har förtroende för
och tillit nog 
för att jag har god smak, känner av
och lyssnar av 
hur den jag möter kommunicerar
med delarna och helheten
i det som är min existens
och närmaste existentiella verklighet ...

Men det väsentligaste för mina älsklingar
är att den jag möter får mig att må bra
det är egentligen det enda krav de har ...

Precis som det för mig
när det kommer till
den var och en av mina älskade barn
möter och leva tillsammans med vill ...

Så länge det är någon som får dem att må bra
och gör dem lyckliga i deras liv
så är det gott nog för mig  
eftersom jag verkligen vill dem allt väl
och inte vill att de ska välja en livskamrat
som stämmer på mina preferenser och krav ...

... Det är ju de själva som ska leva med den de möter
och förälskar sig i ...

Inte jag!

Och det är just det 
som gör att mina barn 
ser på motsvarande sätt på mina val ...