det stinker av kiss och
sprutnarkoan i trappuppgången

den tunna fuktiga kartongbiten är
hennes säng

hon är inte längre hög
hungrig och frusen
jackan värmer inte

och securatitasvakterna släpar
ut henne i bara snön

människorna är iskalla
som går förbi och
stirrar snett dom
lever på rutin

vilka rädda små skitar
tänker hon och
drar jackan om sin
magra kropp

ett litet hånflin på
hennes blålila läppar
inte ens en frusen tår

vart är vi på väg?