... bortom vilken
de skriftade ordens
mening och innebörd
ej förmår beröra 
på samma sätt som förut ...

Det är
när vi talar med
och än mer
när vi möter varandra
och får möjlighet till
att få ta del av 
ordens förmedlade budskaps
verkliga innebörd och mening
i förening fullt ut ...

När vi senare
åter läser 
de skriftade ordens
förmedlade budskap
blir innebörd och mening
någonting helt annat
då vi omedvetet
lägger till 
det vi minns av
sändarens 
röst, kroppspråk 
och förmedlade känsla
när vi tar till oss det vi läser ...

Ibland kan själva mötet i sig
för en del kännas som en begränsning
av den fria tolkningen av det skriftade ordet ...

... emedan det för de allra flesta
inger en känsla av att få 
ett större och djupare tillträde
till sändarens liv,
referenspunkter och perspektiv ...

Ty samma skriftade ord
i exakt samma kombinationer
har sällan eller aldrig
samma innebörd och mening
för vare sig 
sändande eller mottagande
vitt skilda personer ...

Något som skänker
det skriftade ordets
förmedlade innehåll 
ej blott bara
olika innebörd och mening
utan jämväl 
öppnar upp helt nya dimensioner ...

Nej, bortom denna gräns
förmår ej de skriftade orden
beröra på samma sätt som förut ...

... utan snarare på så många fler
och andra sätt än tidigare ...

Om än inte nödvändigtvis mer ...