Jag står här ensam
Bland alla människor som ser likadana ut
Den stora massan rör sig i mönster, rutor och ramar
Konstruerade kroppar, ihopplockade hjärnor och invanda beteenden
Jag ser hur drömmarna får er att flyga och sorgen får er att drunkna
Men hur ni alltid lyckas hålla er någonstans mittimellan
Ni är lika rädda för att stå ut som att glömmas bort
Ni målar fasader som ni drömmer om att en gång bryta er igenom
Väntar i kön på att det är just er tur att bli lycklig
Jag ser er ljuga, förvränga och låtsas
Jag ser er brinna och frysa ihjäl
Ni gråter, skrattar, älskar, hatar och sen förtränger alltihop
Sen samlas ni här på centralstationen
Och tror ni är ensammast i hela världen om de ni känner


Jag älskar er
Jag hatar er
Jag är en del av er