Låst, så låst så låst, det är låst
jag har bankat mina nävar blodiga
försökt komma in på så många vis
mina tårar har sprutat likt fontänen bredvid
och skriken har blandat sig med måsarna
tystnaden jag testat ekar högt
jag har velat få den bruten
men inte ens det ordnar du åt mig

Jag är så förbannad
skulle vilja ruska om dig hårt
hänga dig upp och ner en stund
vill se blodet samlas och huvudet bli rött
Lika rött som mitt när jag ständigt skäms
vill få dig att känna min smärta

Men du har lärt mig att man inte gör så
man åsamkar inte någon annan smärta
att svälja ner den själv och bära stoltheten
det är ditt vinnande koncept
du skulle bara veta att den är
endimensionell och förödande

Ditt enkla koncept har förstört mig
jag är inte en stark individ som du ville
en hörnbit av det stora puzzlet är äkta
resterande jag skapas i situationen
Som en playdough-lera är jag formbar
livsfarligt in till oigenkännlighet
om jag inte hade haft självbevarelsedrift
hade jag varit precis där du är

Sluten och svår och sårande utan culpa
det hade kunnat bli jag också
som manipulerade livet ur andra
för att förhindra ångesten
den du tror kommer förgöra dig

Fan, jag skulle dra ångesten ur dig
om jag bara fick komma in.