söta sirapssega gyttja
har sin egna svarta gradering

existensen rinner sakta
som sanden i ett timglas
ur själens andningshål

utan låter allt försvinna bort
som en våg på ett öppet hav
när vågen slår mot horisonten

ser inte längre en morgondag
i skymningens bräckliga gråblå toner