Färgerna frenetiskt vackra

krokusen sträcker sig

mot skyn

men når bara

strax över de

glesa grässtråna

luften är hög och klar

jag andas

andetag efter andetag

känner mig starkare

ser mot solen

som bländar mig

värmer mitt

vårfrusna ansikte

vandrar vidare

förundrad över hur

vackert det är

just när allting

är på väg att vakna

till liv

bladens knoppar

väntar ivrigt

på den där första

riktiga vårvärmen

vaggar sakta fram och åter

på sina grenar

fåglarna prövar sina

röster

lite försiktigt

snön låg kvar här

bara för en vecka sedan

det känns som en evighet

nu

vinterns sand

knastrar under mina skor

där jag går

jag fäller upp kragen

en kall vind letar sig in

under rocken

jag ler

rakt in i solen

och låter mig luras

ännu en gång

P.G 20160401